Hemmadag & kurs

Efter att varit i farten nästan hela dagen i går så tog ni det lugnt i dag fram till kvällen då jag skulle vara instruktör för min tävlingskurs. Sista träffen före sommaren…tyvärr kom bara tre men det har varit många unga som har examensarbeten och student och sånt som tar en massa tid. De som kom är i alla fall på god väg med momenten i lydnadsklass ett och appellen, kul att se! Vi bestämde att boka in en träff till hösten i god tid före tävlingarna, en heldag då går vi igenom nya reglerna och tävlingstränar med videofilmning. Sen hoppas jag att de kommer att ge sig ut och tävla.
 
Ida fick ligga uppbunden när jag hade kurs, något som hon verkar trivas med. OK, hon skulle hellre vilja vara med men hon ligger i lugn och ro. Sen har jag insett att jag har slarvat med fria följet…mycket…när jag håller kongen i höger hand så har hon mer kontakt med den än med mig och går som en banan och hoppar i förväntan. Swartberg-föreläsningen fick mig att fundera om det här och först i dag trillade poletten ner om hur jag ska göra nu. Jag måste gå tillbaka till korta förflyttningar som ska vara perfekta för att sen utöka. Att korrigera eller använda mig av extern belöning på det sätt jag gjort tidigare är inte ett sätt att komma åt problemet. Jag måste ju se till att hon BARA går perfekt för att då kunna belöna, så börjar hon kolla in kongen så ska jag bara stanna och börja om. Att inte hålla kongen i höger hand anser jag inte vara ett alternativ för jag vill ju att hon ska förstå vad som är rätt position oavsett vart den där kongen befinner sig.
 
Gnistas öron börjar resa sig så hon är bara sååååå söt. Idag kampade vi med ett gammalt jeansben med knut och hon drog och lät, så släppte jag och hon for iväg med svansen i vädret och trasan i munnen. Men när jag drog mig ifrån henne så kom hon efter och bjöd trasan. Jag ska försöka få henne att gilla MIN lek, dvs hon får trasan och sen får hon jaga efter MIG och INTE tvärt om. Ett par gånger syntes det att hon ville att jag skulle jaga henne men då spran jag åt andra hållet och då tyckte hon min lek var roligare än ingen lek alls…
Så har hennes vassa små tänder och ordentliga muntag fått mig att introducera "nog"-kommandot, när jag säger "nog" och för handflatorna innefrån och ut över henne (svårt att förklara…) så är bit-leken slut. Funkar ganska bra men vi behöver lite mer tid på oss för att få till det ordentligt.

Om annasjyckar

Varför hundblogga? Det här är min träningsjournal, jag kan gå tillbaka & kolla vad jag gjort & hur jag tänkt. Mina vänner kan hålla koll på mig och skulle någon inspireras eller få idéer av det jag skriver så blir jag bara glad! :D Hundnörd ut i fingerspetsarna där hund på längden, bredden & tvären upptar en stor del av mitt liv. Har tränat många olika saker och tycker att det är kul att lära mig nytt. :)
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s