Bra spår med pinnbrydderi

De långa dagarna fortsätter, börjar jobba 7 och slutar 16.30. sen hem byta om och så iväg med ett par hundar som ska ha sitt. Ida är det väl ingen fara med då hon finner sig i att man tar det lugnt ibland, men med Gnista börjar man märka av den ökade träningsmängden och hon vill ha mer och mer.

Ikväll åkte vi till skogen och så la jag ett spår till Gnista, ca 500 m, 4 pinnar, (och en tappad snitsel) ca 1 timmas liggtid. Underlaget var fuktig skog, nyuppkörd skogsväg med mest mull, berghäll i söderläge med vitlav, skogsstig. Medan spåret låg rastade jag hundarna och klippte klor.

# Påsläpp – Jag tycker att Gnista låg för högt i stressnivå, men klart det är ett angenämt problem att ha en hund som inte kan komma iväg fort nog. Jag ville i alla fall ha henne att ligga när jag knäpper på linan innan vi startar, om det var bra vet jag inte riktigt?Idag kändes tjatigt från min sida och jag blev faktiskt lite irriterad (dumma, dumma mig!)…kanske ska jag inte bara sätta på sele vid bilen utan linan också för att sen bara gå mot spårstart och låta henne glida iväg…? Ska fundera lite på det och prova nästa spår så får vi se. # Spårarbete – Styörre delen av spåret spårade hon perfekt, snygga vinklar och höll sig fint i spåret. På ett ställe där jag trodde det var en vinkel och höll emot ett kort ögonblick innan jag besinnade mig och släppte linan…för givetvis hade Gnista rätt! Jag måste bli duktigare på att komma ihåg att det inte är jag som spårar. Vid 300 hade jag gått på en nyuppkörd skogsväg som mest bestod av mull, här ville hon helst leta spåret vid sidan av vägen men när hon fann det i ena hjulspåret följde hon det även om hon kollade av båda sidorna med jämna mellanrum. Vid 400 gick hon av spåret upp över en bergskam, jag släppte linan och lät henne gå ut med förhoppningen att det var spåret hon letade efter, men jag fick ropa tillbaka henne. På det här stället var det nyavverkat, kanske hade de jobbat här idag? Så det var en svårighet i sig. Sen fortsatte hon spåra fint ända till slutet. # Apporter – Dagens ”to die for”-belöning bestod av rå köttfärs, men det gav inte riktigt den kick som jag trodde. Faktiskt tycker jag att förra gångens tonfisk-i-olja funkade bättre. Första pinnen låg efter bara 3 m, hon nosade till på den, jag belönade med en burk köttfärs. Andra pinnen såg jag inte att hon markerade, men jag belönade i alla fall. Tredje pinnen gick hon vid sidan av. Jag stannade vid pinnen och sa ”men vad har vi hääääär”, Gnista kom tillbaka och fick sin belöning när hon markerade. Tappad snitsel kom vi till sen, som tur var så hade jag räknat fel på burkar så jag hade en extra och kunde belöna för här gjorde hon spårets bästa markering och faktiskt letade efter den när hon kände vittringen… Fjärde apporten gick hon över, men som tidigare belönade jag i alla fall som ovan. Nu har jag lite funderingar…idag lät jag henne passera apporten och sen kom hon tillbaka när jag frågade vad vi hade där, men kanske ska jag belöna när hon är vid apporten även om hon inte markerar? För jag kan inte tänka mig att hon inte har en aning om att den ligger där, så mycket som den luktar så borde hon ju känna att den ligger där (eftersom hon går nästan rakt över den)…?! Ska klura lite på den…kanske får det bli lite ”pinnstig” imorgon med bara 3-4 pinnar, med ”to die for”-belöningar?

Att tänka på till nästa gång är att vi ska prova en smidig spårstart utan tjat och konflikttendenser. I spårarbetet får jag inte styra henne och tro att jag vet vart spåret går! Jag kan ändå välja att gå närmre henne och försöka hålla emot så hon får ett lugnade tempo. Efter pinnarna ska jag försöka samla ihop henne och få smidigare och mer kontrollerade starter (hon drar gärna iväg för fort här och får inte med sig spåret). Med pinnarna så ska jag försöka mig på lite ”pinnstigar” innan nästa spår.

På en 5-gradig skala fick matten 2:a i betyg och Gnista 3:a…men Gnista gör ju bara å andra sidan det hon är lärd…;)

Jag håller just nu på att läsa Maria Hagströms bok om Nosarbete just nu och hittar lite idéer som jag tar till mig…inte så mycket nytt men visst behöver man bli påmind och sen kommer det tips på smarta saker som jag kanske inte tänkt på :). 

Om annasjyckar

Varför hundblogga? Det här är min träningsjournal, jag kan gå tillbaka & kolla vad jag gjort & hur jag tänkt. Mina vänner kan hålla koll på mig och skulle någon inspireras eller få idéer av det jag skriver så blir jag bara glad! :D Hundnörd ut i fingerspetsarna där hund på längden, bredden & tvären upptar en stor del av mitt liv. Har tränat många olika saker och tycker att det är kul att lära mig nytt. :)
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s