Attitydfunderingar, uppletande & lydnad

Attityd” nämns mest lite överallt när man pratar tävlingsträning av olika slag, det har jag också svängt mig med…men efter lite funderande så undrar jag om man inte kan se det i flera dimensioner/lager/plan/eller vad man nu kan kalla det… Med Gnista har jag eftersträvar en hög förvänta i lydnadsträningen, jag vill ha henne på klona och bara vänta på nästa sak jag ber henne om som hon ska vilka följa. På det här planet tycker jag att hon är där jag vill ha henne, men vad jag kan tycka att jag missat är min kontroll över belöningen arbete/samarbete. Är Gnista lös så springer hon gärna före mig ut på planen och kollar läget. Nu har jag börjat vänta tills hon är hos mig och inte förrän vi tillsammans kan gå ut på plan (frivilligt utan kommandon och krav) kan arbetet starta. Bara en liten fundering som jag ska spinna vidare på…

Uppletande, idag med nio föremål av varierande material, i mörker. Gnista jobbade raskt in sex föremål (handske, slangbit, portponä, skinnbit, aluminiumrör, barnsko), hon fick en liten paus så att jag kunde tömma fickan och räkna in föremålen, så två till ganska snabbt (handske, träpinne) men sen gick hon bet på pucken. Hon jabbade riktigt bra hela tiden men efter en stund tog jag in henne i alla fall. Vi gick till bilen med grejorna, plockade av henne tjänstetecknet och så gick vi tillbaka och letade tillsammans. Jag gick parallellt med baslinjen sakta och gnista går i täta serpentiner framför mig ca 7 m ut åt varje sida innan hon vänder och går tillbaka, hur snyggt som helst! Tyvärr ingen puck i alla fall…men vi åker dit imorgon och kollar och hoppas vi letade på fel ställe….annars betyder det ju bara att det såg snyggt och efftektivt ut även om inte näsan jobbade….;)

Innan lydnadspasset fick Gnista åter igen leta godbitar i några minuter (ca 20 st inom 10×10 m), sen jobbade vi med att frivilligt gå in på planen tillsammans. Hade jag bara stått och väntat hade väl tagit typ ”forever” för hon kan ju hitta på ganska på mycket på egen hand och vara väldans nöjd med det, alltså stannade jag när hon drog iväg och släppte några godbitar på backen där jag stod, när Gnista kom tillbaka för att ”runda mig” så hittade hon godbitarna och åt. Jag gick då vidare, när hon passerade stannade jag och släppte godbitarna (jag sa inget eller visade att jag släppte dem). Hon kommer förbi igen och upptäcker godbitarna. Jag går vidare och när hon kommer ifatt mig denna gång stannar hon, tar kontakt och jag släpper gidis på marken…sen kunde vi tillammans gå in på plan 😀 . Fiffigt va! 🙂
Okej, man kan ju använda koppel…men nu vill jag ju att hon ska ha valfrihet och att hon ska välja samarbetet för att det är värt det… Sen vill jag tillägga att hon var tyst större delen av passet, något gryende i fria följets stegförflyttningar, något startskall i rapporteringen och ett skall vid platsliggningen (varför, se nedan…).

Väl inne så började jag med att lägga ut tungapporten, eftersom hon tjuvade till den senaste passet. Den fick alltså ligga som störning…men det var en svår störning för Gnista smet och tog den ett par gånger. Ökade avstånd och ökade belöningsfrekvens och ökade belöningskvalitet då gick det bättre. Efter flera bra promenader mot och att sitta i position och titta på den med bra kongbelöning så fick hon apportera den, startskall, okej ut och riktigt bra in…men vi ska nog fortsätta jobba stadga och att hon INTE får hämta den! Ladda upp kvarsittandet mer och att sluthandlingen ibland kan vara att hämta apporten, men oftast inte för då är sluthandlingen helt om och BRA belöning istället. Fritt följ, som vanligt bättre och bättre vart efter passet går. Jag försökte belöna på långa raksträckopr när hon gick fint med bra kontakt. Inkallning/kvarsittande, en tjuvstart av fem, idag gick jag 40-55 m, varierade sen med avbrytta kvarsittandet med ”bra”/inkallning men ingång/inkallning med stå/inkallning och ta kongen ur min hand. Hon fick sitta en bra stund, ca 30 sek innan jag kallade, jag kunde ta upp och lägga ner kongen i fickan igen, jag hoppade, fixade till kläderna osv. Så helt okej tycker jag det gick 🙂 . Platsliggning, bara Gnista…men en bit bort på plan tränade Mia och Greta och efter någon minut skäller en hund vid ett hus en bit bort, Gnista reser sig och skäller tillbaka, men lägger sig då jag säger till henne. Hon visar under resten av platsliggninen intresse mot stället skallet kom ifrån och sen de hundar med förare som kommer på vägen därifrån, men hon ligger. Jag backar några steg varje gång hon tittar däråt. Hon ligger stilla hela tiden och när de med hundar passerat så bryter jag platsliggningen som då varat i ca 5 min. Avslutar med kryp som gick okej, lite hög ett par gånger, annars bra teknik, belönar med godis mellan frambenen.

Om annasjyckar

Varför hundblogga? Det här är min träningsjournal, jag kan gå tillbaka & kolla vad jag gjort & hur jag tänkt. Mina vänner kan hålla koll på mig och skulle någon inspireras eller få idéer av det jag skriver så blir jag bara glad! :D Hundnörd ut i fingerspetsarna där hund på längden, bredden & tvären upptar en stor del av mitt liv. Har tränat många olika saker och tycker att det är kul att lära mig nytt. :)
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s