Sen kvällsträning

När jag gick sista prommisen med hundarna stoppade jag på mig kong, klicker och godis. Utifall ett träningsinfall skulle infinna sig och ta mej sjutton så gjorde det! Så ”note to self” är att hädanefter alltid ha med det när jag går ut!

Gnista fick ett litet pass lydnad och det gick riktigt riktigt bra! Fritt följ med långa raksträckor blandat med kringelikrokar och att hon får vänta på belöningen. Inte ett knyst, tyst och gick med fin kontakt, bra tryck och hög förväntan. Belönade i början med kong som hon ibland bara fick hålla medan jag höll henne i halsbandet och ibland kampa med och vinna. Hon kommer fint tillbaka med den, Ibland tar det en stund innan hon släpper men det är ingen ”viljornas kamp”, bara att hålla i halsbandet och vänta lite till så släpper hon den. När hon släpper riktigt snabbt så får hon belöning genom att leken börjar igen så fort hon släppt.

En fundering: Fast är det inte svårare för henne att släppa de gånger hon inte släpper? Kanske skulle man ge bästa belöningarna då när valet att släppa är svårare att göra? Att inte fastna i ett   konsekvenstänkande som hon egentligen inte förstår? För faktiskt, kan hunden tänka ”om jag avslutar den här roliga leken när jag biter hååååårt om kongen, medan matten vill ha den; så får jag ingen eller liten belöning medan om jag bryter den här leken snabbt får jag stoooor belöning”. Nej jag är mer inne på att släppa = bra belöning, oavsett…så jag ska nog försöka komma ihåg att köra efter den linjen och se vad som händer…

Jag belönade en bit in i passet med godis, aktiva godisbelöningar där hon fick försöka ta godbiten medan jag snurrade höger medan hon försökte ta godbiten. Det funkade riktigt bra det också och hon taggades….medan jag blev yr…men man får ju offra sig…

Vi avslutade passet när hon gick iväg med kongen, efter en belöning, och åt gräs. Jag gick då bara fram, kopplade, bytte kongen mot godis och gick hem.

Det är också en sak jag ska testa, att om hon lämnar samarbetet så avslutar vi. Hon får ingen mer chans (det dröjer i alla fall ett bra tag innan hon får en ny chans). Visst kan man säga att då har vi kört för länge. Jag vill snarare se det som att hon väljer tokigt och det är hon som måste välja att träna med mig om det ska bli bra. Hon är inte en hund som funkar bra med tjat och domderande. Nej, hon måste välja samarbete och då är det min sak att se till att det blir ett begärligt val….inte något som man tvingar på henne.

Hmmmm…har läst en hel del psykologi på sistone, syns det…? 😉

Om annasjyckar

Varför hundblogga? Det här är min träningsjournal, jag kan gå tillbaka & kolla vad jag gjort & hur jag tänkt. Mina vänner kan hålla koll på mig och skulle någon inspireras eller få idéer av det jag skriver så blir jag bara glad! :D Hundnörd ut i fingerspetsarna där hund på längden, bredden & tvären upptar en stor del av mitt liv. Har tränat många olika saker och tycker att det är kul att lära mig nytt. :)
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s