Stadsspår

Länk till kvällens stadsspår…

http://kartor.eniro.se/m/9Qoru

Gnista fick ta upp spåret där jag kommit ut på en gångbana längs med sjön, upptaget klarade hon bra, analyserade bra och jobbade på. Hon hade fått göra upptaget i koppel och sen spåra i ca 100 m innan jag bytte till sele och lina, jag upplever att hon spårar bättre i sele och lina för i kopplet blir det fladdrigare på något sätt. Underlag på vägar, plogad och packad snö, underlag på gräspartier ca 1 dm fluffig snö. Första biten gick på gångbanan men ganska snart gick jag upp på gräset som finns mellan hyreshusen och gångbanan. Gnista följer spåret men sicksackar över det i slag om ca 3 m från ytter till ytter. På ca 400 m delade sig vägen men jag fortsatte rakt fram, upp för en liten slänt och in på skolans fotbollsplan. Här fick jag se att Gnista faktiskt spårade för hon kollade av båda riktingarna (ca 3 m) innan hon valde att följa mina spår. Fotbollsplanen klarade hon ganska bra, men när vi skulle vika av upp för en cementtrapp precis brevid den välåkta pulkabacken hade hon lite problem. Jag lät henne jobba på, tog bara tillbaka henne när hon gick för långt ut i sidled från spåret. Upp på skolgården tog vi oss och då fick hon fäste för att sen tappa och finna några gånger…men nu snackar vi skolgård där inte många cm var otrampde, så jag tycker att hon gjorde ett fantastiskt jobb som kon ut på rätt ställe genom muren. Över en gräsmatta och genom en klätterställning innan vi kom ut på vägen. Nu började hon äta isklumpar…antagligen var hon lite trött i näsan? Jag la ner henne en stund så hon fick en paus innan vi fortsatte (Sveavägen) och då gick det bättre. Korsade Salstagatan, över en bit gräsmatta innan Schelegatan och väg…här undrade jag lite om hon spårade eller bara ”promenerade vägen fram” men när jag vinklat upp på Gösta Tamms v var hon med på det. Där hade jag gått vid sidan av vägen så hon satte fart, målmedvetet. Hon markerade inte apporten jag lagt där, det struntade jag i, frågade bara ”men vad har vi här” och så fick hon göra en massa liggmarkeringar mes smaskig köttbulle som belöning, Hon tyckte att det var kul och tänkte inte på att fortsätta medan vi höll på. När vi fortsatte spåret jobbade hon på bra, men när vi skulle passera Floragatan så fick hon tapp och hon fick jobba en bra stund, när hon inte hittat spåret då heller så fick hon en paus igen och när vi skulle fortsätta gick jag något steg i rätt riktning och då kom hon igång. Men därifrån och fram till Eriksgatan så var det lite tveksamt. Apporten i korsningen Eriksgatan/Kungsbrogatan gick hon över också, men vi gjorde samma som vid första apporten i alla fall. Sen gick det som tåget, antagligen var det lättare underlag som inte varit lika vältraffikerat som tidigare. Sista apporten hade jag lagt uppe på scenen i parken, hon tog spåret upp där men markerade inte pinnen…men jag körde samma rejs med belöning och markeringar i alla fall. Jag hoppas skapa bra minnesbilder så att när spåret är enklare kanske markeringarna kommer… Nu var inte spåret slut vid pinnen utan det fortsatte genom parken och in på en lekpark där jag bröt och hon fick äta köttbullar som jag kastat på backen.

När jag selat av och vi gick hem hade jag en ganska så nöjd och glad Gnista som bara gick och tog kontakt…sååååå gullig! Hemkomna så drack hon vatten och la sig och sov…slitigt att va hund!

Till nästa gång! Då ska inte Ida få gå med när jag lägger spåret, vill inte att det ska bli någon vana (har ju varit så två gånger nu). Att svåraste partiet var i början var nog bra och att sen i slutet låta det bli lätt. Annan spårläggare vore bra, dels för Gnista att spåra någon annan och dels för mig att inte veta vart spåret går…jag försöker verkligen att inte styra, men är ganska säker på att jag gör det ändå när jag vet vart spåret går.