Norpatorpslägret

Lite ska jag väl skriva om det också…

 

Onsdag

Samling, "instalering", en massa prat.

Torsdag

Frukost sen ut i sökskogen vid 9.30 fram till 18. Vallade en ruta och så körde vi två pass per förare. Allt från valpar till rutinerade ekipage.

Gnista fick ett pass och min plan var att göra en systemövning med fart…"pytsan, sa Gnista, jag lööööööper" så den där höga farten och laddningen uteblev även om hon går ut bra. Så det blev framslagsträning istället….

Fredag

Två pass var även idag, en mindre idag men vi höll ändå på fram till 17. Tung ruta med en sluttning på vänster sida och myrmark till höger som var småkupperad och med blåbärsris och skvattran. Men man blir ju smått religiös när man får vara med och träna hundar som bara säger "jajamensan" hela tiden och går ut för att göra sitt jobb, vare sig de är rutinerade eller inte. Inte förän man bryter övningen så ser man att hunden har blivit trött när de lägger sig på stigen. 

Gnista fick ett pass och vis av gårdagen så struntade jag i fartträning utan hon fick markera och gå ut på kopplade påvis. Vid påvisen skulle dock figgarna gå ur legorna och fly tillbaka in i dem när hon kom. Nja, Gnista hetsade inte direkt upp sig över sina flyende figuranter utan det vare snarare att hon fick släpa med mig som gjorde att hon låg på fram till legan. Gjorde bara fyra skick, efter som hon nu blev lite seg i söket pga löp så tyckte jag att det räckte.

Lördag

Efter två intensiva sökdagar så fick de som ville lite markeringsövningar.

Söndag

Sista dagen och mest packa ihop och säga hej-då, men även lite lydnadsträning. Marhöjs Yoker, Nemo, var med på lägret och han och Gnista har samma pappa och visst fanns det likheter…även om jag är lite avis på den sociala kampen som han hade. Det arvet skulle jag önska att Gnista också fått!

 

Båda hundarna har fått lite lydnadsträning varje dag. Ida har skött sig bra och häromdan hojtade Manfred att hon gick för tian på fria följet! Kul att höra, hon är ju duktig men så ska man få till alla moment i treans program…vi tar det till hösten! Gnista har i lydnaden varit lite smågrinig och den krypträning som skulle göras har jag lagt på is ett tag. Saktagåendet går däremot bra tycker jag. En kväll skulle Gnista få leka med Daniel på skyddsplan….men nej, det där kunde han hålla på med själv. Hoooon hade då ingen lust att vara med… Sen fick jag höra att hon var på tok för lydig… Nej, inom skyddet är hon ingen naturbegåvning minsann….men nog kunde hon använda lite grinighet där istället för att ta ut den på mig i lydnadsträningen. Men hon är ju "mammas flicka", inte ska man hetsa upp sig över småsaker inte.

 

Naturbegåvningar fanns det andra som var, det är fantastiskt att se Poker med sönerna A eller Weto i "skydds-leken". Någon gång vill jag också ha en sån hund!!!!! Men så är det ju något visst med hanar…

 

Mycket prat har det blivit och med alla underbara människor så har man det bra varendaste minut!

 

Nu vilar jag några dagar innan det är dax att åka hem till Jämtland och Lita Till-lägret! Det kommer att bli lika trevligt, det är jag säker på!