Tvingade med ”stackars” Henrik som fick filma kvällens träning. Han har sommarlov och jag tycker kanske inte att det är riktigt okej för en 14-åring att sitta inne vid datorn hela dagen, så något ”utigt” försöker jag dra med honom på varje dag. Han grymtar lite och suckar, men än så länge får jag med honom ;).
Uppvärmningspass
Första 30 minutrarna handlar det mest om att balansera Farley så att han kan fokusera. Han vill helst av allt bara röja järnet och allt ska hända här och nu, blir frustrerad och då låter det en del. Jag försöker jobba mycket med att göra halter när jag klappar om honom, han ser ju inte helt nöjd ut med det…drar sig bort , slickar sig om munnen och tittar efter leksaken….men det gör nytta! Jag pratar mycket med honom i början av passet, get positiv feedback när han går bra och när han inte gör det så ska han höra det på rösten. Jag försöker vara tydlig. Varierar lekbelöningarna, från mig och externt, som jag försöker hålla ganska glesa.
I leken är han lite av en ”skitstövel”….men med charmen kommer han långt…. ;). När han drar i leksaken drar han gärna runt mig, så jag försöker jobba med att han bara kan vinna den när han drar rakt bakåt.
Ingångarna efter inkallning har jag förut haft direkt till sidan, men nu vill jag att han går runt mig. Så här i början av passet är det ganska ljudligt, men vi jobbar på det. Jag försöker hålla reda på mig själv och komma ihåg att det inte är okej med ljud där. Bryter jag så blir det mer frustration och ljud, men det som funkat är att hålla ut och avbryta ljudliga ingångar tills han gör det tyst och då belöna bra, Men det är lätt att ”nöja sig” och belöna när det bara låter lite….
Apporteringar
Som jag skrev i förra inlägget så stuntar vi i avlämnandena, jag kommer sakta men säkert vilja ha mer och bättre, men inget pet som skapar frustration.
”Du nyper faaan inte mej….” säger matten när Farley kommer med leksken och vill ha kamp och bara råkar nypa matten i låret med framtänderna när han gör ett omtag så det blir ett vackert litet blåmärke…. 😉
Lite lydnad efter apporterna och då är han betydligt tystare…kanske kan jag drista mig att säga helt tyst…. 😀
Rondering
Farley älskar ronderingen, han får springa! Han gör det oftast riktigt fint och tight tycker jag, men när han får upp fart kan det bli lite vid i svängarna runt skulen. Det vi får jobba på är starten. Han är så sugen att han låter i transporten fram till starten och i vänsterhalten och på första sträckan. Jag försöker göra starter ända tills han är tyst och när han klarar en transport fram till startpunkten och en vänsterhalt utan ett ljud skickar jag. Nästa steg är att komma åt ljuden på första sträckan, men eftersom han är så förig så kan jag avbryta honom om det kommer ljud där….något att komma ihåg till nästa gång. Efter första skulet går det i alla fall som tåget. Tränar jag bara själva ronderingen så är 5:an det sista skulet och då får han springa och ta leksaken ur min hand. I min värld är inte 6:an samma sak eftersom där alltid finnns fig på tävling. Så när jag skickar till 6:an är det en anskällning jag vill ha…inte att han ska runda skulet.
Revir
Som sagt, i 6:an är det andra saker han ska göra. Nu jobbar jag på att han inte ska i och dutta med näsan innan han börjar skälla i bevakning. Något vi får jobba vidare med men en gång av 3 gjorde han det riktigt riktigt fint. Han sitter stadigt och fint i sina bevakningar och skäller bra…lite mer ”tyngd” i attityden kommer med annan figurant tror jag. Sen kan man kanske önska en något tätare bevakning. Men en sak i taget… 🙂
Programträning
Allt kommer ju inte med på film, men jag körde ett pass mellan apporteringarna och ronderingen med större delen av BSL/IPO1-programmet utan belöning….han var tyst och höll fin kontakt hela programmet. Brister i halter där han sitter snett….men det är inget jag petar i just nu. Nu är det hålla ihop och vara tyst som är det primära. När vi kör helt program stannar jag inte upp och tragglar utan försöker köra delarna en gång. Traggla får vi göra när vi bara jobbar på just det momentet.
Fick förresten frågan om hur gammal Farley var….3,5 sa jag…men beter sig som 1,5 ;)….han må vara barnslig och omogen min lille ”puppelur”, men attans så rolig att träna! 😀
Annas jyckar - min blogg 